Söndag 29 augusti

Vi lämnade hotellet på morgonen och drog tillbaka till Kungsskär tillsammans med Elise. Det första vi gjorde var att se om de förmodade poliskonstaplarna var kvar i Ödestugan. Men där var det tomt och uppenbart städat.

Strandäng

Vi ville se de ställen vi inte kollat dagen innan, så vi gick till Strandäng (nr 8 på kartan). Det var ett litet hus som på håll såg tomt och öde ut. Men vi märkte att det rök ur skorstenen, så vi knackade på. Dörren öppnades av en storvuxen man i 60-årsåldern med grått hår runt flinten. Bakom honom såg vi två andra män, som uppenbart var bröder, i 35-årsåldern. Mannen, som luktade svett, smuts och sprit, presenterade sig som Efraim Berg. Han kände igen Elise och bad oss snabbt komma in innan pastorn får syn på oss. När vi undrade varför han inte bör se oss svarade han att ”det finns saker ni inte vet om byn och prästen”.

Vi kom in i det smutsiga och eländiga rummet och slog oss ned runt ett bord. Vid spisen såg vi att det stod en kvinna. Familjen, pappa Efraim, mamma Ylva och sönerna Albert och Fredrik, verkar alla rädda och har nåt tomt i blicken. Dessutom, noterar Adam, har samtliga samma hudproblem och utväxter vi sett hos andra i byn.

Efraim berättar att de tror att prästen har blivit djävulsdyrkade och att han gör konstiga saker på natten. Han berättade också att de helst vil flytta till Uddevalla, men vågar inte lämna på grund några konstiga typer, troligtvis sjöbusar, som pastorn anlitat och som uppehåller sig söder i byn. Vi förstod att det var zombiepoliserna de talade om och vi sade att de flyttat. Då blev de glada och bad oss dubbelkolla.

Vi frågade om de kände Spettan. Det gjorde de, men sade att han var ett original och inte att lita på. Vi frågade om de visste vilka Hanna och Johanna var. Men då var de mer undflyende och sade att de inte visste och kände inte till något om att några skulle ha flyttat till Island. De berättade att det var några skumma norrmän och knackade på för ett tag sedan och frågade om utgrävningen. Anna visade upp den snidade tjurmannafiguren, men då blev de väldigt tysta.

Rodd runt kyrkan till graven

Vi gick vidare från familjen Berg och bort mot ekorna vid Lyckan (nr 6 på kartan). Vi hoppade ned i den rejäl båt som var sjöduglig och gav oss ut på vattnet. Ett par hundra meter ut upptäckte vi en större fiskebåt, en ångbåt med mast, som verkade ligga förtöjd. Vi tittade med kikaren och upptäckte två personer som verkade hålla på med dykning.

Vi rodde först förbi kyrkan på jakt efter en grotta, men såg bara brant sluttande klippor. Uppe på land såg vi att prästen stod och stirrade efter oss. Vi vinkade, men fick ingen reaktion. Vi rodde sedan vidare mot graven, där vi upptäckte att stenarna under vatten också här läckte svart ävja och att det fanns alger i konstiga färger.

Vi går till botten

Därefter rodde vi bort till båten där dykaren, en lång, vältränad kvinna vid namn Karolina Schylling bjöd oss att stiga ombord. Hon berättade att det var marinforskningsfartyget Skorpan och presenterade sin kollega Fredrik Blidberg.

Karolina berättade att de kom från Bornö hydrografiska fältstation och var här för att undersöka havsbotten. Det var något konstigt i miljön här, troligtvis från något utsläpp eller förgiftning. Det hade dock blivit bättre nu än vad det var för sex år sedan, när hon dök här senast. Karolina berättade också att de hittat ett märkligt kranium på botten. En reptillik varelse med bred käft. Vi förstod med en gång att det var en fiskvarelse.

Vi fick frågan om vi ville dyka med henne och Anna och Adam nappade på erbjudandet. I vattnet upptäckte vi att det hade en gulaktig ton som, tillsammans med dykardräkterna, gjorde det svårt att se. På botten upptäcker vi fiskar vi aldrig sett i konstiga neonfärger och att det kryper omkring något som påminner om stora trilobiter.

Efter ett tag kommer vi fram till något som ser ut som en cirkel med resta stenar. Vi går in i cirkeln och Karolina pekar ut att botten är täckt av ben och skallar i olika storlekar, både från människor och fiskvarelser. Vi upptäcker också att vattnet är mycket klarare inne i cirkeln och det är lättare att se. Vattnet påminner mer om medelhavet. På stenarna ser vi rester av inskriptioner, men vi kan inte uttyda vad. I mitten av cirkeln finns ett hål, som det kommer ljus från.

Tillbaka på båten berättar Karolina att hon drömmer att hon är under vatten och tittar genom hålet, fast från andra sidan. Adam får en känsla av att hålet kan vara en portal till drömvärlden. Vi upptäckte att  Elise blir påverkad av miljön och det vi berättar om hålet.

Åter till Uddevalla

Vi rodde tillbaka till Kungsskär och gick tillbaka till bilen. På vägen stannade vi till hos familjen Berg och försäkrade dem att kusten var klar och att de kan flytta.

På väg tillbaka till Uddevalla stannade vi till vid Bokenäs gamla kyrka. Inne i kyrkan stötte vi på prästen, Östen Falklund. Han berättade att han varit där i många år och gav oss en liten guidad tur. Vi frågade vad han visste om Kungsskär, men han sade att han inte beblandar sig med folket där. Han hade heller inte hört något om några konstiga varelse i trakten. Han berättade att han dock forskat om kopplingen mellan det gamla klostret och Kungsskär och hade fått veta att byn trotts vara välsignad av S:t Petrus och försåg klostret med fisk.

Åter i Uddevalla lämnade vi tillbaka bilen till Sjöwall och berättade valda delar av vad vi upplevt. Vi visade upp bilderna vi hittat och började spekulera om vi skulle bege oss tillbaka. Då kanaliserade Sjöwall den mäktiga varelsen Jo’nas Eck-er-B’om och förbjöd oss att bege oss dit igen och istället driva historien vidare.

Måndag 30 augusti

På måndagsmorgonen vinkade vi av Elise när hon for tillbaka till Stockholm och lovade att höra av oss om vi fick reda på något om Rutger. Själva köpte vi biljetter till Oslo och satte oss på tåget dit.

Vi anlände klockan 13 och sökte först av allt upp ett hotell. Vi checkade in på det trevliga hotellet Savoy där Arthur och Adam delade ett rum och Anna och Algot delade ett annat. Efter en förvirrande konversation i hotellets reception begav vi oss till Dagbladet på Akersgata 36 för att prata med  Bjarne.

Besök på Dagbladet

På Dagbladet möttes vi av en kvinna i receptionen vid namn Hanna Skanke. När vi berättade att vi sökte Bjarne berättade hon att de var oroliga, eftersom han inte setts till på ett tag. Hon tog med oss till redaktionssekreterare Ivar Olsen.

Olsen berättade att Bjarne varit försvunnen sedan den 18 augusti och ingen visste var han kunde befinna sig. Innan försvinnandet skrev han om Sjel og Minne, en organisation med kopplingar till Den Hvite Stjerne. Om han har några anteckningar finns den i Bjarnes och hans fästmö, Petra Dahls, hem på Fayes Gate 7 i området Lindern.

Vi rotar i tidningens arkiv

Efter mötet med Ivar Olsen fick vi lov att besöka tidningens arkiv, där vi möttes av arkivarie Roar Almlid, en välklädd och korpulent herre med runda glasögon. Vi började med att leta efter information om Sjel og Minne och fick veta att organisationen grundades 1918 av Emma Forsman efter att hon återvänt från studier på Island. Det var från början en esoterisk sammanslutning inspirerad av Teosofin, men ändrade inriktning efter Emmas giftemål med Popov och blev en välgörenhetsorganisation riktad mot ryssar och östeuropéer som kämpat mot bolsjevikerna.

Där efter sökte vi information om Den Hvite Stjerne. Vi fick veta att det grundades 1921 av Popov och Leo Golovkin efter att de anlänt till Oslo med skeppet Samson. Det är, som vi tidigare fått reda på, en organisation som verkar för att främja monarkin i Europa och har profilerat sig som antidemokratisk. Dagbladet håller sig starkt misstroende mot dem och kallar organisationen för ”en förlöpare för Mussolinis lakejer”.

Vi hittade mer information om Popov. Texter om rederiet Minotauros, deras skepp Orion och Herkules och att de gjort spännande vrakfynd och försökt bärga förlista krigsfartyg.

Vi hittade en notis om att Herman Klinge söker efter en man vid namn Reidar Johansen. Det stod att all information om honom kan lämnas till rederiet Minotauros och att belöning utlovas.

Roar Almlid hittade en artikel om skeppet Samson när de anlände till Oslo och vi ser en bild på passagerarna där Popov och Bratt var med.

Vi hittade även en artikel om mentalvården i Oslo. Tydligen har Sjel og Minne tagit sig an håglösa och letargiska östeuropeiska patienter från Gaustads mentalsjukhus och satt dem i arbetsträning. Doktor Odd Wold på Gaustad misstänker dock att de utnyttjas som obetald arbetskraft. Vi ser också en text om att det har försvunnit människor i samhällets utkanter, fattiga, utslagna, sjömän och prostituerade.

Klockan 21 gick vi tillbaka till Savoy och åt middag. Det serverades stekt kalkon med brunsås och lingon.

Tisdag 31 augusti

Vid 10-tiden begav vi oss hem till Bjarne och Petra. Vi ringde på och dörren öppnades av en ung kvinna med långt, mörkt hår och grön klänning som verkade ha gråtit. Kvinnan. Inte klänningen. Petra hade blivit förvarnad om att vi skulle avlägga visit och bjöd in oss i hennes och Bjarnes modernt inredda tvåa(!) och bjöd oss på kaffe och kakor.

Hemma hos Bjarne och Petra

Petra berättade att Bjarne gick hemifrån som vanligt onsdagen den 18 augusti. Han brukade alltid ringa vid lunch, men gjorde inte det. Sedan dess har hon inte sett honom. Hon tror att han jobbade på en artikel om Sjel og Minne och att han skulle intervjua en rysk präst. Prästens namn var Nestor Kotov och han hade skickats hit av den rysk-ortodoxa kyrkan i Paris.

Petra berättade att Bjarne varit lite nervös den sista tiden. När de var ute på promenad såg han sig om mer än vanligt och hoppade till när en bil körde förbi. I går (den 30 augusti) hade telefonen ringt, men ingen sade något i andra änden. Vi fick också se en bild på Bjarne. En leende ung man med vågigt hår.

Vi gick in i parets sovrum där Bjarnes skrivbord fanns. Där låg en lädermapp där vi hittade ett brev på tyska från Nestor Kotov. Prästen skrev att han var utsänd för att undersöka misstänkta oegentligheter med Sjel og Minne. Vi fann också stödord inför en intervju. Det var frågor om de ryska patienterna och om Sjel og Minne har en egen ideologi eller andlig inriktning. Vi fann även en adress där Nestor Kotov befann sig, Mellemgaten 8 i Pipervika.

Vi såg en sammanställning av sju personer i Sjel og Minne, vi insåg att det är samma personer som är med i Den Hvite Stjerne. Tre av dem är också med i styrelsen för Minotaurus.

Bjarne hade också samlat information om  Popov. Han hade stridit i Baltikum och Murmansk där han hade begått övergrepp mot civila och var bland de sista som lämnade Ryssland. Vi hittade notiser om de mystiska försvinnandena och utnyttjandet av exilryssar. Vi fann även en broschyr om Sjel og Minnes höstmarknad på Norsk Folkemuseum.

Hemma hos Kotov

Vi lämnade Lindern och begav oss mot Nestor Kotovs adress i Pipervika. Vi bad några fattiga barn på gatan att peka ut huset och vi begav oss dit. I dörren mötte vi ett par som berättade att Kotov inte var hemma. Men det har inte hindrat våra undersökningar tidigare, så vi begav oss upp.

Vi knackade på, men fick som väntat inget svar. Däremot öppnade en granntant dörren och sade att han inte varit där på ett par dagar. Prästen, berättade hon, verkade ha haft fiender och hon hade sett en man följa efter honom. Tanten hade inga problem med att vi dyrkade upp låset för att ta oss en titt i det lilla hörnrummet med smutsiga fönster. Den enda inredningen var en säng och en bastant träkista vid dess fotända. Under sängen hittade vi en elegant resväska som bland annat innehöll ett brev på ryska. I kistan hittade vi en svart anteckningsbok, inlindad i ett par byxor. I Kotovs bibel låg anteckningar på ryska med tidsangivelser.

Vi gick tillbaka till Dagbladet, som hade en anställd som kunde ryska. Hon kunde berätta att brevet var ett officiellt brev till Kotov från patriarkatet i Paris som ger honom i uppdrag att undersöka situationen i Oslo och komma med åtgärder. Anteckningen i bibeln stod det att han skulle förrätta gudstjänster i Vestheims skola på Skovvejen 9 under tre söndagar med start förra söndagen. I anteckningsboken stod följande:

Kotovs anteckningar

• Ilja Bulatov. Inte redo att tro på något bortom det vedertagna. Kanaliserar församlingens irritation mot myndigheterna.
• Doktor Wold. Förundrad. Kan fås att tro. Men har det någon betydelse?
• Unge Dima. Måste prata mer med honom. Han måste ha hört vännerna prata om SoM innan de förlorade all sans.
• Herr Norheim. Bästa källan! Har samlat mycket information. Inser inte att han kan vara i fara. Försök varna honom.
• Var finns Reidar J? Vad är Templet?