Tisdag 7 september

Inbrott i Sjel og Minne

Efter en stadig, men något vattnig, portion dillkött på hotellet, begav vi oss efter midnatt till Sjel og Minne. Den nyrenoverade, gråmålade träbyggnaden i två våningar, med den mindre övervåningen, var helt mörk. Vi gick ett varv runt huset och upptäckte en bakdörr som vi misstänkte ledde till korridoren vi tidigare gått igenom. Allt var tyst, så Algot försökte dyrka upp låset och lyckades.

Innanför dörren befann vi oss i en korridor. Till höger låg mötesrummet, till vänster en trappa upp, och rakt fram entrén. Vi smög fram till korsningen. Till vänster ledde trappan, och till höger låg mötesrummet. Adam hörde några prata i mötesrummet.

Vi valde att gå åt andra hållet. Dörren precis innan trappan var tyst och olåst. Den ledde oss in i ett stort bibliotek med välfyllda bokhyllor och en liten läshörna, dominerad av rysk litteratur. Vi rörde oss mot trappan och upptäckte en dörr under den som ledde till en källare. En brant trappa tog oss ner till ett enda stort rum som sträckte sig under både biblioteket och mötesrummet. Tre träpelare höll upp taket. Vi fann en strömbrytare som tände en ensam lampa mitt i taket. Golvet och väggarna var av murad sten. I ena hörnet låg en stor hög med bråte, och i den bortre delen fanns hyllor som verkade tomma. Vi gick bort till hyllorna men fann inget bakom dem.

Anna sökte igenom bråten och upptäckte att mattorna var indränkta i torkat blod. På mattornas baksidor fanns en cirkel med tecken, som påminde lite om de vi sett i blodet i kyrkan.

Vi gick upp till övervåningen. Där fanns en korridor med sex dörrar som vette mot huvudentrén. Snarkningar hördes från rum nummer två, vilket fick oss att anta att det var ett härbärge. Vi fortsatte till en dörr på nedervåningen (den första till vänster från trappan). Vi hörde inget från rummet, och dörren var olåst. Det verkade vara ett kontor med två skrivbord och två arkivskåp. En telefon stod på ett av skrivborden.

I arkivskåpet fann vi listor med bidragsgivare, bokföring och listor över dem som fått hjälp. Allt verkade väl uträknat och seriöst. I ett skrivbord hittade vi en nyckelknippa: en handsmidd i järn som såg gammal ut, och en som såg väldigt modern ut. De verkade vara samma nycklar som vi sett hos Popov. Vi stal nyckelknippan. Vi hittade också ett brev där det stod: ”Vad ska vi göra med prästen i templet?” och svaret: ”Fråga ut honom mer? Eventuellt offras vid nästa fullmåne.” En kalender hade fullmånen markerad med en röd prick, och ett möte var bokat till den 21/9 klockan 11. Inget fanns under mattan.

Vi gick tillbaka ut och till nästa dörr. Kyla strålade ut från dörren. När vi tittade in såg vi en mörk samlingssal, med samma kyla som i källaren där vi stötte på de avhuggna huvudena och insektsvarelsen. Det var egendomligt kallt, särskilt bakom talarpulpeten, där golvplankorna hade en annan nyans. Vi bröt upp dem. Bakom dem, ljudisolerat med dynor, låg fyra skallar inpackade i träull. Vi hörde sången igen. Anna slog sönder skallarna. Sången tystnade och kylan försvann.

Vi återvände till mötesrummet. Adam lyckades nu höra vad de sa: ”Vad fan ska vi sitta här och vakta för?” ”De jävla svenskarna som är och rotar måste vi hålla koll efter.” ”Glöm inte att vi ska ta dem levande.” ”Vi vill ju inte locka hit polisen.”

Adam och Arthur stannade kvar vid dörren. Anna och Algot gick till dörren vid bakdörren och kom in i ett kök.

Vi gick ut igen. Vi begav oss till Akers kyrka för att prova den gamla nyckeln på nyckelknippan, men den passade inte. Sedan gick vi tillbaka till hotellet.

Onsdag 8 september

Spåret leder till Mekanisk Verkstad

På onsdagen den 8 september åt vi en sen frukost och begav oss sedan ut för lunch (ugnsbakad stuvad panering, nedsköljt med svagdricka). Vi gick till tidningen och checkade in med Ivar Olsen.

Vi berättade allt och visade honom listan med nummer. Ivar såg kopplingar till ett rederi i adressboken, bland annat en kapten och hans bror, Helge och Harald Nielsen. Harald stod också på listan med nummer. Helge hade en mekanisk verkstad nära Akers kyrka. Vi jämförde listan med adressboken och misstänkte att numren var telefonnummer. Arthur drog en historia om att några klätt ut sig till oss och åkt ut till fyren.

Vi åkte tillbaka till Akers kyrka och verkstaden. Den bestod av tre skruttiga, nästan nedlagda hus. De låg precis nedanför kullen där kyrkan står, ett av dem mot bergväggen. Vi spanade på verkstaden, men det var fullständigt dött. Inne på gården verkade en lastbil stå under en presenning.

Vi åkte tillbaka till hotellet och åt nattbakad lax, panerad med mesost. Efter att ha vilat lite återvände vi till verkstaden vid elvatiden. Inga lampor lyste.

Den halvt förfallna huvudbyggnaden omgavs av två trähus med korrugerade plåttak. Vi gick till huset mot bergväggen och lyckades komma in med den moderna nyckeln. Vi kom in i ett litet skjul med gamla verktyg. En snickarbänk längs ena väggen rymde fem resväskor, fyllda med kläder för män, kvinnor och barn – till mellan 15-30 personer i olika kvalitet. En stor plåt mot bergväggen dolde en dörr. En svart järndörr, 1,5 meter hög, där den handsmidda nyckeln passade. Vi misstänkte att det kunde vara en gammal gruva.

Gruvans Hemligheter och Kotovs Räddning

Vi steg in i ett mörkt rum som smalnade av till en trång gång. Gången sluttade brant nedåt. På höger sida fanns ett bord med fotogenlampor och karbinlampor. När vi tände lamporna såg vi krokar på väggen med arbetskläder och svarta kåpor, båda med intorkat blod.

Efter ett tiotal meter delade sig gången, och en smalare vek av till höger, raserad en bit in. Ytterligare tio meter in fanns en kraftig trädörr till vänster, låst med ett gediget hänglås. Nyckeln hängde på en krok utanför dörren. Vi låste upp och öppnade, och såg en cell. Längst in låg en eländig gestalt i svart, fjättrad med en meter lång järnkedja. Sex ytterligare kedjor fanns i rummet.

Vi väckte honom. Han blev livrädd och började prata ryska, växlade över till franska, men gick sedan över till tyska och förklarade att han var Kotov. Han berättade sin historia om varför han var i Oslo: han hade skickats ut av patriarkatet i Paris för att utreda Sjel og Minne. Han hade haft kontakt med Bjarne. Han bröt sig in i Sjel og Minne men blev tagen av Tryggve och Leo. Han hade suttit här sedan dess.

Kotov trodde att fångvaktarna planerade att offra honom till den skinande konungen. Han hade förstått att paret Popov var ledare och att de andra talade om dem med vördnad. Vi placerade Kotov i huvudbyggnaden och gick vidare ner i gruvan.

Efter ytterligare ett tiotal meter vek en smal gång av åt vänster, men slutade även den i ett ras. En bit fram slutade korridoren i en trädörr. Det började lukta surt.

Algot öppnade dörren. Vi såg något som liknade en sal. Fem meter hög, tio meter bred, tjugo meter lång. Bänkrader stod framför ett svart stenaltare längst fram, som en parodi på ett kyrkorum. Vi såg en gång bakom altaret. Adam och Arthur hörde sången komma från bakom altaret. Lukten av död och misär var väldigt skarp.

Algot stannade. Adam och Arthur gick framåt, och Anna gick lite bakom. Adam gick fram till altaret och blev fascinerad av mönstret på altaret, som om han såg in i en gudomlig dimension. Sången blev högre ju närmare gången bakom altaret vi kom.

Arthur såg ett nästan fyrkantigt rum. Nu var sången extremt hög. Hyllor längs en av väggarna innehöll skallar på rad. Doften var kväljande. Arthur och Adam blev illamående, kräktes och blev matta. Arthur misslyckades med sitt sinnesslag. Adam tittade närmare på skallarna. Det var 28 skallar. En del färska, en del mumifierade. Den färskaste var Bjarne Norheim. I ett hörn av rummet fanns ett schakt som det kom en ohygglig stank ifrån.

Arthur slängde in lyktan, så att hyllan med skallarna fattade eld och gick därifrån.

Konfrontation och Flykt

På väg ut såg Arthur att Tryggve kom vid grinden. Vi inväntade honom och hoppade på honom. Alla missade utom Arthur, som slog honom medvetslös med sin batong (vi stryker vårt famlande med stridsreglerna här). Vi släpade ner honom till cellen och låste fast honom. Vi rotade runt i hans fickor och plockade hans Browning 7.65 och tog maten han hade med sig till Kotov. Vi fann även 20 norska kronor.

Arthur lyckades hota honom, men Tryggve vägrade berätta något mer än att Popov hade tagit Herkules till Reykjavik. Anna avrättade honom med ett skott i huvudet och satte eld på kroppen. Vi återställde allt och gick därifrån tillsammans med Kotov, som vi hjälpte hem. Runt fyratiden på morgonen var vi tillbaka på hotellet.

Torsdag 9 september

Resan till Reykjavik Planeras

På torsdagen den 9 september sov vi dåligt och drömde konstiga drömmar. Vi gick till tidningen och lämnade en skriftlig redogörelse som berättade allt, avsedd att lämnas till polisen när vi lämnat. Resrutten Bergen – Torshamn, Färöarna – Reykjavik diskuterades. Skeppet Lyra från Det Bergenske Dampskippsselskap skulle avgå från Bergen klockan 8 om tre dagar (12/9). Vi skulle behöva åka tåg (åtta timmar) till Bergen, men vi hann inte med dagens tåg.

Nästa spelmöte skulle börja den 12/9 ombord på skeppet.