Torsdag 5 augusti

Efter lunch på torsdagen begav vi oss till Östermalm för att besöka Wrangel. Han släppte in oss och vi inledde med att fråga om vad han ansåg om doktor Mildh. Han verkade inte gilla hur Elise behandlades, men var väldigt ovillig att tala om sin dotter eller exfru. När samtalet gled in på hans kommande föreläsning och om statyetten var han desto mer pratglad och nästan manisk.

Inbrott i Mildhs lägenhet

Efter det besöket gick vi några kvarter bort till Mildhs övernattningslägenhet på Östermalmsgatan 44. Vi bröt oss in och snokade runt. I hans arbetsrum hittade vi böcker om farmakologi, kirurgi och om havsvarelsers fysiologi. Vi hittade även en anteckningsbok rörande sommaren 1916, med skisser och anteckningar om en fisk-människohybrid och noteringar om organ.

I övrigt var lägenheten opersonlig. Algot passade på att sätta en repa i en Mahler-skiva innan vi begav oss iväg. Ute luftade Adam däcken på Mildhs fina Bentley.

Därefter gick vi för att avlägga rapport hos Anna. Hon var orolig och berättade att Elise hade flyttats ut till villa Hagtorn för att ”vila”.

Ut till Mälarhöjden

På väg till spårvagnen ut till Mälarhöjden köpte Anna en fältkikare, 25 m flagglina samt kofot och skruvmejslar.

Runt Mildhs hus på Hagtornsstigen löpte en två meter hög stenmur ända ned till vattnet. Genom grinden spanade vi på huset och vi såg att det var tänt och att det rörde inne i huset, så vi avvaktade lite. Strax innan elva släcktes lamporna och en man gick ut och bort till garaget, så vi passade på att dyrka upp låset på grinden och smita in. Vi smög runt huset, men hittade inga andra dörrar. Dock upptäckte vi ett öppet fönster på ena kortsidan, som ledde in i köket.

Väl inne började vi leta runt på nedervåningen. I hallen fanns en dörr med ett kraftigt lås, som vi avvaktade lite med. Vi kollade igenom ett besöksrum med ett skrivbord och en hylla journaler. Det fanns inget av intresse i skrivbordet och journalerna var gamla och ointressanta.

Ned i källaren

Tillbaka i hallen försökte Algot dyrka upp källardörrens lås, men misslyckades. Anna rotade runt lite vid ytterkläderna och hittade ett nyckelskåp, som var betydligt lättare för Algot att pilla upp. Där hittade vi källarnyckeln och öppnade.

Nedifrån källaren luktade det tång och vi hörde ett skvalpande ljud. Vi tände belysningen och gick ned och kom till ett stort utrymme som sträckte sig under hela huset.

I mitten av rummet stod en 5x4x2 stor metalltank med ett fönster i, som vi såg rörelser genom. Där stod också tre metallbord. Ett av dem hade läderremmar och på ett annat låg diverse kirurgiska instrument uppdukade. I bortre änden av rummet såg vi en hylla med diverse glasbehållare och precis vid trappan stod ett skrivbord och en hylla.

Anna och Adam började med att gå igenom skrivbordet och hyllan. I bokhyllan hittade vi, bland allmänna böcker om anatomi, en gammal tysk läderinbunden bok med titeln ”Unter Zee Kulten” av Graaf Gauberg. Boken var tryckt i Hamburg 1669 (av Herman Schiller? Hade skrivit det namnet, men kommer inte ihåg varför) och hade ett exlibris från Heidelbergs universitetsbibliotek. På eftersättsbladet stod ”Cthaat aquadinen ist die quelle”.

I boken låg en lös lapp med texten:

BM har en, men vägrar lämna ut den. Pröva privata samlare?”.

I skrivbordet låg fyra lädermappar. Där fanns dokumentation om Mildhs experiment. Foton på en hemsk vattenvarelse, fastspänd på ett av metallborden. Där fanns också foton och anteckningar rörande en styckad kropp som var mer människolik, men hade också fiskdrag. Vi hittade också dokumentation om experiment på en pojke i 10-årsåldern med gälar samt rapport om operationen på Sjödin. Det var tydligen vattenvarelsens testikel han hade opererat in.

Samtidigt som de bägge nördarna kollade i böcker gick Algot fram till tanken och tittade in. Där såg han en hiskelig vattenvarelse med stora ögon och tänder. Han tyckte det var så otäckt så han förlorade förståndet en smula. Adam och Anna gick också fram och tittade, men kunde behålla lugnet betydligt bättre.

I hyllan i änden av rummet låg delar av fiskvarelser och vad som såg ut som vanliga mänskliga kroppsdelar i glasbehållare. I en stor behållare flöt en hel torso och diverse inre organ. När vi såg ett huvud i en burk insåg vi att Elise påminde om den varelsen, med fisklika utstående ögon.

Bakom tanken låg störar med krokar, troligtvis för att hålla varelsen stången när den fördes mellan tanken och bordet.

Flykt med Elise

Vi gick upp ur källaren för att leta efter Elise på övervåningen. Vi sökte metodiskt igenom rummen och hittade först en sovande sköterska, sedan en toalett för att därefter komma in till Elises rum. Algot lyfte upp henne och vi begav oss ut.

Det gick fint att smyga inomhus, men när vi kom ut råkade vi bli upptäckta av mannen i garaget. Han kom utfarandes och Anna försökte föra lite knytnävsdiplomati. Efter ett par rätt klena slag, klippte Algot till mannen så hårt att han dog.

Efter det kom Mildh utfarande från huset. När han förstod att vi hade dokumentationen från källaren försökte han muta oss. Anna försökte binda honom, men då gick han till attack. Algot slog honom till marken och vi kunde äntligen binda honom.

Slutet på Mildh

Vi funderade och dividerade ett tag vad vi skulle göra med honom, alltmedan han ökade summan han var villig att betala. Till slut bestämde vi oss för att spänna fast honom i källaren och kanske glömma bort honom.

När vi fick veta att sköterskan, Leonora, varit delaktig i experimenten beslutade vi oss för att glömma bort henne på samma sätt som doktorn. Under tiden som Algot väckte Leonora och tog ned henne till sin arbetsgivare, släpade Anna och Algot ned den döde mannen (som hette Yngve, var i 25-årsåldern och Mildhs chaufför) till samma ställe.

Vi försökte pressa ut information om vad som egentligen hänt Mildhs föräldrar, men han vägrade svara.

Vattenvarelsen tittade på oss med bedjande ögon och godhjärtade som vi är, öppnade vi luckan innan vi gick upp och låste efter oss. Det sista vi hörde därifrån var skrik från doktor Mildh och Leonora.

Vi tog med oss Elise till hennes mamma, som var glad att se sin dotter. Hon skulle se till att Elise skrev ut sig från hospitalet.

Några dagar senare såg vi en artikel i tidningen om att doktorn, sköterskan och chauffören påträffats lemlästade i källaren. Förövaren hade slagit sönder dörren och smitit.

Nästa hålltid för de omutbara är att besöka föreläsningen om tjurmannen på söndagen.