Söndag 8 augusti

Vi vilade både fredag och lördag efter vår lilla inbrotts- och mordturné. Anna hittade en läkare och blev omplåstrad.

På söndagen gick vi till konstakademin för att lyssna på Rutgers föredrag. Bland gästerna som minglade innan föreläsningen fanns bland annat dessa:

• Major Teodor Bratt – militär med ärr i ansiktet
• Natalja Nemtseva – en rysk arkeolog.
• Lottie Dagerfeldt – reporter på DN
• Dimitri Michail Iovitch Popov – man i 50-årsåldern, pratar norska med rysk brytning. Amatörarkeolog som är intresserad av historiskt kulturutbyte. Pratar med Cederblom som visar provtryck av en artikel av Wrangel om Tjurmannen. Popov blir väldigt intresserad och har en nästan religiös frenesi när han pratar om statyetten. Cederblom pratar om gravplundringen och Popov blir agiterad och synar bilderna noga, särskilt de på det uppbrutna golvet.

Wrangel höll sitt föredrag och pratade lite om utgrävningen, men mycket om Tjurmannen. Drar paralleller till den gudomliga konungen – från egyptisk till romersk till kring Medelhavet. Säger att han förväntar sig att statyetten får en framträdande roll i den permanenta utställningen och inte undangömd, som den är nu. Långt från alla tillbedjande blickar.

Mingel på Tennstopet

Efter föreläsningen blev vi bjudna på Tennstopet. Popov, som vi märkte uppförde sig som en officer, var väldigt trevlig och hälsade och pratade med alla. Dock såg Algot för proletär ut för hans smak, verkade det som.

Vi uppmärksammade att Bratt studerade Natalja och hennes kompanjon på avstånd.

Vi pratade med Natalja och mannen i hennes sällskap, Ilia Tjernov. De säger att Popov var överste på den vita sidan i ryska inbördeskriget. Han befann sig i Murmansk när kriget tog slut och flydde med båt därifrån 1920. Han verkar inte ha ett seriöst arkeologiskt intresse, pratar om tjurmän, skinande konungar, myter, legender och ockultism. Vi får höra att Popov samlar in pengar för att stödja Sovjets fiender och har band till ett rederi som ligger i tvist med Sovjet om ett skepp. De förstår inte vad han gör här.

Vi uppmärksammade också att Tjernov var beväpnad.

Algot lovade att bidra med information om Popov om vi hittade något.

Vi gick runt och försökte tjuvlyssna och uppmärksamma saker. Bland annat såg vi att Popov pratade med Lottie, men avvek så fort att han insåg att hon var journalist. Popov pratade också intensivt med Wrangel, men vi lyckades inte höra vad de sade.

Måndag 9 augusti

Dagen efter fick vi inbjudan till utställningens öppnande söndagen den 21/8 kl. 17.

Vi gick till DN och pratade med Lottie och gav henne information om Popov och hon lovade återgälda om hon fick fram något. Därefter gick vi förbi Grand Hotel där Adam pratade med portiern om Popov.

Middag med Popov

Anna med sällskap blev inbjudna till Hasselbacken av Popov till kvällen och gänget tog ångbåt till restaurangen.

Under middagen frågade Popov väldigt mycket om Anna Bernadsson, men var ovillig att prata om sig själv.

Popov lämnade först och när vi gick strax därefter hörde vi två skott i riktning mot stan. Vi skyndade dit och såg att Tjernov låg död på marken. Vi skyndade mot Grand för att se om vi kunde se en skymt av en flyende Popov, men uppmärksammade inget.

Tisdag 10 augusti

Dagen efter var det en notis i tidningen om dådet, Kriminalöverkonstapel Hillerman uttalade sig, men sade att de inte hade några spår.

Nataljas modernt inredda tvåa

Vi gick till Natalja för att se om hon visste något. Men Natalja, som bor i en modernt inredd tvåa, visste inget och blev skärrad av nyheten.

Hon bjöd in oss i sin modernt inredda tvåa och berätta mer om Tjernov. Han var agent för OGPU och en tämligen hänsynslös man. Vi kunde inte garantera att Natalja var säker och bad henne slå följe med oss när vi besökte utställningen. Sedan lämnade vi hennes modernt inredda två.

Lottie hade kollat mer i arkiven och hittat en artikel från april 1920, ”Svensk officer på stormigt hav”. Till artikeln fanns en bild på ett skepp, ”Samson”, och en grupp män och kvinnor. Bland männen såg vi både Bratt och Popov. Artikeln handlade om en grupp civila och militärer som råkade ut för en storm när de flydde från Ryssland.

Lottie hade blivit kontaktad av en kollega på Dagbladet i Oslo, Bjarne Norheim, som bett henne undersöka vad Popov gör i Stockholm. Han misstänker att han har något skumt för sig.

Vi gick förbi Anna B och varnade henne för att inte lockas med någonstans av Popov. Bad henne också gå med oss till utställningen.

Samtal med Bjarne

Hemma ringde Anna till Bjarne. Han kunde berätta att han följt Popovs förehavanden i Oslo och hans engagemang i föreningen ”Den Hvite Stjerne”. En obehaglig organisation med band till fascistiska rörelser på kontinenten. Föreningens mål är också att förhindra monarkins försvinnande och bolsjevismens spridning. Bjarne trodde att Popov var här för att knyta kontakter. Bjarne berättade också att Popov var knuten till ett rederi som heter Minotauros.

Onsdag 11 augusti

Vi gick en runda till museet för att prata med Cederblom. Vi frågade om Bratt, men han visste inget.

Därefter gick vi åter till DN för att kolla läget med Lottie. Hon hade rotat fram mer information om Bratt: Han är anställd vid Göta Livgarde, men sedan två år tillbaka befriad från aktiv tjänst. Sedan beslutet 1921 att avveckla regementet till 1927, har han haft administrativa uppgifter. Bratts överordnade är en överste Lennart Borglund.

Torsdag 12 augusti

Gänget tog sig bort till Göta Livgarde och fick lov att träffa överste Borglund omgående. Han kunde berätta att Bratts hälsa inte varit den bästa och att han var instabil samt att regementsläkaren rekommenderat vila. Vi fick också veta att Bratt har en vän, löjtnant Karl Linderöd, som vi också fick träffa. Han kunde berätta att han tyckte att Bratt var en bra karl, men att han blev förändrad av striderna i Ryssland.

Linderöd var själv frivillig på den vita sidan under inbördeskriget i Finland, men åkte hem tidigare. Han berättar att Bratt måste ha upplevt obehagliga saker och att han stred under Popov. Dessa håller kontakten och Bratt reser ibland till honom i Oslo.

På sista tiden har Bratt inte varit sig själv och pratat om att mörda kommunister och ”rensa upp”. Bratt har heller inga arkeologiska intresse, så vitt Linderöd vet.

Bratt sålde sin lägenhet i Stockholm för två år sedan och flyttade ut till Södertörns Villastad.

Inbrott i Popovs rum

På kvällen, bestämde vi oss för att ta en titt i Popovs rum på Grand Hotel. Lottie hade avslöjat att portiern var mutbar, så Anna hostade upp 20 kronor och vi fick nyckeln. Vi fick också veta att Popov inte bodde själv. I rummen jämte bodde två hantlangare, Nils Larsson och Pavel Mamonov.

Anna gick upp på rummet och började leta runt. På skrivbordet fanns ett telegram från Uddevalla med texten ”Kapten Wilbur Hains meddelar att han gjort avgörande fynd som han vill diskutera i person”. I sovrummet fanns en garderob innehållande kostymer, en frack, arbetskläder och en uniform. På nattduksbordet låg böcker om arkeologi samt en bok av Rasputin. Anna skrev av titeln för senare koll. Hittade inget annat och lämnade rummet orört.

Lördag 21 augusti

På lördagen den 21/8 var det dags för invigning av utställningen. Vi var på plats när dörrarna slogs upp kl 16 och kunde se alla som anlände. Bratt var där, strax efter honom kom Popov. Lottie var också på plats, samt flera kändisar, däribland Sven Hedin.

Strax innan 17 kom prins Eugen i sällskap med riksantikvarie Sigurd Curman och professor Cederblom. Anna anslöt sig till dessa. Vi lade märke till att Bratt och Popov hastigt och diskret tilltalar varandra.

Utställningen invigs och Cederblom håller en guidad vandring. Vi ser att bilden på fiskmannen är påfallande lik den som bodde i Mildhs tank. När guidningen är över poserar prins Eugen för pressfotograferna och håller i Tjurmannen. När blixtarna slår verkar statyetten väx sig upp genom taket och det är som en mörk, skrämmande gestalt sträcker sig genom övervåningen och vi får en känsla av att vi behöver lyda.

Algot såg inget av detta, eftersom han hade ställt sig vid dörrarna för att ha koll på om någon smiter. Bratt och Popov stod också en bit bort. Anna och Adam upplevde dock detta. Anna, trots halvkass viljestyrka, blev inte påverkad och såg mest en stor skugga och märkte hur de flesta i runt prinsen blev påverkade. Adam fick hela upplevelsen och tyckte han var i närheten av en kunglighet. Efteråt mindes han inget, men kände en känsla av skam.

Prins Eugen var tydligt skärrad liksom många andra, som snabbt hastade därifrån och ingen verkade vilja diskutera vad som hänt.