Datum i spel: 26–27 december, 1986

Deltagare: Kaito, Reiko, Seiga, Brian

Fredagen den 26 december, kl. 18:00 – Den bittre amatörens bo

Efter den tragiska upptäckten i Hiwajima-parken satte sig gruppen på tunnelbanan mot Tabata. Målet var Koda Tsutomus hem, en sliten lägenhet på andra våningen i ett äldre hus. Kaito dyrkade upp dörren till vad som visade sig vara en instängd och stökig etta fylld av smutstvätt och räkningar.

Vid skrivbordet fann de ritmaterial och ett block där teckningarnas kvalitet märkligt nog blev bättre ju längre bak man kom, samtidigt som motiven blev mörkare, mer våldsamma och sexuella. En gulklädd, maskerad figur tog form i skisserna och blev alltmer brutal, med tentakler som skymtade ur ärmarna. I lägenheten gjordes flera oroväckande fynd:

  • Offrets koppling: En lapp bekräftade mötet med Kanesaka i parken kl. 17:30 samma dag.
  • Kopian: En sönderklippt originalkopia av The Tale of Pale Leaves hittades gömd i en låda.
  • Avgudabilden: Bakom garderobsdörren fann Reiko en hemmagjord affisch föreställande en onaturligt lång, spöklik vålnad med tentakler under kåpan. En kudde låg framför bilden, som om Koda tillbad varelsen. Synen var så hemsk att Reiko förlorade en del av sitt förstånd.

Kl. 21:00 – Blodbadet på Club Panic

Gruppen rörde sig vidare mot nattklubben Panic i Ikebukuros red light-distrikt. Utanför den blinkande neonskylten med en dansande alligator fann de dörren på glänt, blockerad av kroppen av en mördad polis. Den döde hade flera kraftfulla knivhugg i bröstet och en sönderslagen radio. Brian säkrade polisens revolver innan de steg in i det dunkla, rödlysta mörkret.

Dansgolvet var en scen ur en mardröm: ett dussintal kroppar låg i pölar av blod. Vid DJ-båset stod en gestalt i blodig gul dräkt och mask, med en stor köttkniv i handen. Det var Koda, och den svårt skadade Saito satt fastbunden bredvid honom. Koda inledde en hatisk monolog om människans värdelöshet, medan hans spegelbild på väggarna förvandlades till en tentakelförsedd varelse med klor.

Striden blev våldsam:

  • Brian försökte skjuta men missade i det osäkra ljuset.
  • Seiga, som svurit att aldrig mer bruka våld, tvingades försvara sig och tillfogade Koda flera skador med sina slag.
  • Kaito lyckades frita Saito, trots att hon var knivskuren i armen.
  • Reiko attackerade med sin elpistol och lyckades fälla Koda, som föll ihop medvetslös.

Den slutgiltiga skepnaden

Innan segern var vunnen hördes en mörk röst förkunna: ”Det här är inte ens min slutgiltiga skepnad”. Kodas kropp vred sig och förvandlades till den mardrömslika tentakelvarelsen från spegelbilden. Åsynen knäckte Reikos sinne helt; hon drabbades av Coloromania – en besatthet av färgen gul och ett behov av att bära mask.

Varelsen gick till motattack och skadade både Seiga och Brian svårt. I den desperata flykten mot utgången teleporterade sig monstret mellan rummen för att genskjuta dem. Utanför väntade dock polisen. När poliserna öppnade eld med automatvapen föll varelsen död ner och återtog formen av en vanlig människa. Seiga bröt ihop i gråt över att ha tvingats använda våld igen.

Lördagen den 27 december – Tryckeriet i Nagoya

Efter en orolig natt i Kaitos lägenhet i Roppongi återvände gruppen till seriemässan. Miljön kändes förändrad; Yamaboki Iroha hade redan lämnat platsen efter att ha sålt 50 exemplar av boken. På bordet fanns nu bara fan-art, och gruppen fick veta att en stor tryckning planerats vid tryckeriet Purisumu Purinto i Nagoya.

Medan de undersökte området upplevde de flera märkliga ting:

  • Seiga hörde fans prata mässande och högtidligt, som om de talade med osynliga varelser.
  • Reiko hörde rykten om att teckningar från mangan manifesterats i verkligheten och att mangan var baserad på en riktig bok: Sutra of Pale Leaves.
  • Kaito fick veta att den ”riktige” författaren i gult var en lång, bredaxlad person i prinskostym av hög kvalitet.

Plötsligt drabbades Reiko av en vision där hon tycktes befinna sig på en annan planet omgiven av icke-mänskliga varelser. Hon rusade skrikande ut från mässan. Kort därefter fick hon ett samtal från sin far och tvingades lämna gruppen för en hastig översättningsresa till USA. Kvar i Tokyo står de andra, stärkta med nya vapen men med fasan från Nagoya hängande över sig.