Datum i spel: 11–14 maj, 1987
Deltagare: Kaito, Seiga, Brian, Reiko
Tisdagen den 12 maj: Återföreningen och Yakuzans herre
Efter en natt av debriefing i Kaitos lägenhet i Roppongi ringde Reiko och meddelade att hon äntligen var redo att ansluta till gruppen igen. Hennes frånvaro i USA hade tagit en mörk vändning – den kosmiska coloromani (en besatthet av färgen gul och ett tvingande begär efter masker) som hon ådrog sig under den blodiga striden mot Koda på nattklubben Panic, hade förvärrats drastiskt på andra sidan stillahavet. Det hade gått så långt att hon tvingats tillbringa en tid på mentalsjukhus efter hemkomsten till Japan. Med sina färska erfarenheter från psykiatrin tog hon på sig att nysta i offrets tunga medicinering, medan Kaito framkallade obduktionsbilderna och skickade kopior till Brians kontakter inom The Derby Club.
För att identifiera den ansiktslöse mannen ringde de sin gamle poliskollega Akiyama. Spåren pekade omedelbart mot The Tiger Mansion Building vid Shinjukus utkant – högkvarteret för det fruktade yakuza-syndikatet Umezawa-gumi.
I maffians högkvarter:
Efter att ha lämnat kameran hemma tog utredarna tunnelbanan och klev in i den fyrvåningar höga tegelbyggnaden som dolde sig bakom fasaden ”Tiger Trading Co.”. Fjärde våningen liknade ett ordinärt kontorslandskap, fyllt av ljusrör och ett dussintal hårt arbetande män, men Reiko noterade snabbt ett par undanstoppade baseballträn mellan ett skåp och väggen. Genom en glasad dörr på glänt hördes skratt från organisationens Oyabun (gudfader), den 58-årige Tsukasa Renji.
Kaito charmade sig skickligt förbi de tatuerade vakter som skyddade kontoret, och Reiko mjukade upp stämningen med en exklusiv spritflaska hon smugglat med sig från Kaitos lägenhet. Löjtnanten Yamaguzi granskade bårhusbilderna och bekräftade dämpat sanningen:
- Mannen utan ansikte: Tatueringarna tillhörde Nishiyama Akira, en trogen och helt drogfri soldat inom syndikatet som försvunnit spårlöst några veckor tidigare.
- Crazy Kazu: Yamaguzi misstänkte att Akira försökt desertera för att gå med i en nystartad, hänsynslös organisation ledd av en beryktad före detta enforcer vid namn Crazy Kazu.
- Sjukhuskopplingen: Kazu hade nyligen suttit inspärrad på säkerhetsavdelningen på Tokyo Metropolitan Psychiatric Hospital – exakt samma institution som Reiko nyligen skrivits ut ifrån. Han hade släppts fri en månad tidigare och omedelbart börjat rekrytera avhoppare.
- Xanadu: Crazy Kazus nya gäng hade förskansat sig på nattklubben Xanadu i Shinjuku.
Efter mötet åt gruppen en skål tonkotsu ramen för att lägga upp sin strategi. De rörde sig mot Xanadu framåt kvällen, men tvingades konstatera att klubben höll stängt på tisdagar.
Onsdagen den 13 maj: Desperat efterforskning och rykten på stan
Morgonen ägnades åt att söka efter trådar på flera fronter. Reiko ringde sin personliga läkare, Dr. Sanshimi. Hon kände inte till Akira eller Kazu, men eftersom hon och chefsläkaren för den låsta säkerhetsavdelningen, Dr. Sasaki, båda var hundägare och umgicks privat, lovade hon att arrangera ett möte mellan dem till nästkommande dag.
Under tiden begav sig Kaito och Brian till biblioteket. Medan Brians parapsykologiska efterforskningar om folklore-myten Noppera-Bō bekräftade vad de redan visste, bar Kaitos grävande i tidningsarkiven frukt. Han hittade flera korta notiser från de senaste veckorna om att skärrade nattvandrare skymtat en ansiktslös person i Shinjuku-området – den urbana legenden var i högsta grad verklig.
Besöket hos polisen:
Samtidigt gick Reiko och Seiga till polishuset. Polischef Kurosawa försökte hålla dem utanför och hävdade att han inte visste något mer, men detektiven Tanaka och hans kollega Okawa gav vika för Reikos charm:
- Akira hade blivit mördad direkt i gränden av ett kraftfullt, trubbigt slag mot ryggraden; han hade inte flyttats efter sin död.
- I hans billiga plastplånbok fanns inga id-handlingar, men i hans blod fanns spår av kraftiga lugnande tabletter och antidepressiva av den typ som enbart skrivs ut på mentalsjukhus.
- Okawa bekräftade i viskningar den anatomiska gåtan: under det släta skinnet var allt normalt – ögon, tänder och vävnad fanns kvar, men ansiktsdragen var helt utraderade. Hon misstänkte själv att en äkta Noppera-Bō låg bakom dådet.
Kl. 21:00 – Infiltrationen av Club Xanadu
Klädda i sina mest spektakulära klubbkläder betalade utredarna inträdet och klev in på Xanadu. Lokalen var enorm, badade i neonljus och dundrade av hits från Rick Astley och Michael Jackson. I kön noterade de att vakterna bar omisskännliga yakuza-tatueringar.
Medan gruppen spred ut sig på balkongerna och VIP-båsen för att spana efter Crazy Kazu, lokaliserade Kaito en korridor som ledde till en dörr märkt ”Privat”. Infiltrationen tog dock tillfälligt stopp då hans dyrk bröts av direkt i det tunga låset. Under tiden försökte Reiko spela rollen som en orolig flickvän till den försvunne Akira, men fick bara veta av personalen att många i Kazus närhet brukade använda bakdörren.
Inbrottet i gränden:
Desperata efter svar tog sig gruppen runt till klubbens bakdörr i en mörk gränd. Utan Kaitos verktyg tog Brian saken i egna händer och slog resolut in dörren med sin tunga käpp. Medan Seiga höll vakt i mörkret genomsökte de det stökiga kontoret. I en falsk botten i ett av skrivborden hittade de Kazus illegala liggare. Discot i sig gick plus minus noll på grund av den höga hyran, men verksamheten finansierades av utpressning, bordeller och droger. Det mest skrämmande fyndet var dock en fast, veckovis utbetalning adresserad till TMPH-orderlies – mutade undersköterskor på Tokyo Metropolitan Psychiatric Hospital.
Den hypnotiska dansen:
När utredarna återvände till dansgolvet slog klockan midnatt och klubbens specialnummer drog igång: Team Toku Betsu. Tre kvinnor klev upp på scenen och började utföra en mekanisk, monoton dans till ett repetitivt, elektroniskt beat. Publiken betraktade numret i ett tillstånd av ren trans, och Brian tvingades titta bort för att inte dras med. Under den monotona musiken drabbades Kaito av en skrämmande syn: en man borta vid baren tycktes under ett kort ögonblick helt sakna ansiktsdrag. Men i nästa sekund blinkade neonljuset till och ansiktena i folkmassan var återigen helt normala.
Kaito utnyttjade sin cover som vimmelskribent och klev rakt in i tjejernas omklädningsrum under förevändning att han höll på med ett modereportage för Shining Tokyo. Genom att erbjuda dem ett framtida fotojobb fick han dem att öppna sig. Det var då han fick veta att musiken var specialskriven av en kompositör vid namn Yamamoto, och att det var ett absolut, diktatoriskt krav från Crazy Kazu att de skulle dansa till just dessa repetitiva beats varje kväll. Om Akira visste tjejerna ingenting.
Torsdagen den 14 maj: Spåren leder till mentalsjukhuset
Morgonen efter besöket på Xanadu började pusselbitarna falla på plats. Kaito kontaktade omedelbart sina vänner inom musikjournalistik för att spåra upp den mystiske Yamamoto, vars beats verkade ha en direkt hypnotisk effekt på klubbens gäster.
Kort därefter ringde telefonen hos Reiko. Dr. Sanshimi hade lyckats. Mötet var bokat och klockan 16:00 ska gruppen stå vid entrén till Tokyo Metropolitan Psychiatric Hospital för att konfrontera den låsta avdelningens chef, Dr. Sasaki. Cirkeln är sluten – de är på väg tillbaka till den institution där Crazy Kazus ansiktslösa armé tycks ha sin vagga.
Vad är ert nästa drag vid sjukhuset?
- Hur ska Reiko hantera att återvända till den institution där hon nyligen var inskriven?
- Ska ni konfrontera Dr. Sasaki om de misstänkta mutorna till undersköterskorna på hans avdelning?
- Eller ska ni försöka hitta Crazy Kazus gamla patientjournaler i smyg?